Brandfackla eller sanning?

Fattiga här hemma och hjälp till fattiga i andra länder

Vilka av dessa utsatta människor är det som är viktigast för kyrkor och övriga i vårt samhälle att hjälpa? Ska vi titta runt om oss först och hjälpa "en syster eller broder" eller döva samvetet med att sätta in en stor summa pengar i något projekt utomlands som nästan slukas upp helt av omkostnader innan det kommer till mottagaren? Märk väl att jag INTE säger att man ska sluta med u-hjälp, utan jag vill här ta upp hur man tänker i detta med hjälp och hur man hjälper. Detta är något som jag faktiskt brukar komma att tänka på mer och mer.

Om vi tittar på hur det ser ut här hemma det har blivit tydligare och tydligare vart åt det barkar, för det slås i allt större utsträckning på de som redan ligger! Det är fler och fler familjer här i Sverige som faktiskt lever i direkt fattigdom. Det finns många familjer där en förälder som är kroniskt sjuk, som inte kan arbeta och som då har en ynka sjukpension i inkomst. Sedan kan den andra föräldern vara arbetslös och då oftast med en låg A-kassa, som dessutom sjunker ytterligare efter en kort tid. Barnen i sån här familj kan inte få köpa kläder så ofta som de skulle behöva, utan det syns tydligt i skolan vem som är fattig och vem som har råd. Barn i en sån här familj kan inte heller vara med och samla till skolresor, gå till frisören, gå på bio, eller annat som andra barn kan göra och någon veckopeng finns det inte pengar till heller. De blir alltså utpekade att de inte är som alla andra. Detta med att vara olika bäddar ju inte så sällan för att mobbning. Sedan har vi alla föräldrar som lever ensamma med sina barn och ensam får bära alla utgifter. Just den här gruppen föräldrar har det allra sämst, det är ett faktum.

Sverige är ett dyrt land att leva i med höga boendekostnader och höga matpriser. Den som har låg inkomst känner av sånt här, den som är frisk och har ett arbete känner inte av det så mycket och behöver aldrig fundera. En fattig familj får vara glad om den kan betala de löpande utgifterna varje månad och kan sällan eller aldrig unna sig att köpa exempelvis kläder, för då spricker budgeten. Det finns inga marginaler, så när det är dags att lösa ut mediciner eller gå till tandläkaren, så måste man välja vilket man ska lägga sina pengar på. Möjligheten finns som tur är att dela upp betalningen, vilket tyvärr får till följd att pengarna inte räcker till det man behöver i alla fall. Det finns alltså inga som helst ramar för någon extra utgift alls. Att exempelvis ha en bil är inte att tänka på. Jag undrar om det är många "friska och arbetsföra" människor som kan sätta sig in i en sån här situation? Det är inte alls som Moderaterna tror, att man väljer om man ska vara sjuk eller fattig! Hur kan någon människa vara så inskränkt!!??

Sedan har vi en grupp som står ännu lägre i vårt samhälle och det är människor som av en eller annan anledning kommit in i missbruk/kriminalitet och efter ett tag blivit bostadslösa. Om jag inte miss minner mig så tror jag med all säkerhet att de står i en av våra lagtexter ungefär så här : "alla ska ha rätt till en egen bostad". Hör gärna av er om jag har fel! Tycker i alla fall att det borde vara ett lagbrott att inte tillse att alla människor har tak över huvudet! Här får man läsa i tidningen nu och då att någon hemlös har legat och sovit på en offentlig toalett eller i en trappuppgång. Och inget görs åt detta!! Vi kan göra något tillsammans! Kommunen, kyrkorna och Röda Korset, kanske även andra frivilligorganisationer! Vi behöver inte fortsätta att blunda!

När det gäller hjälp i andra länder så tror jag mer på att hjälpa på plats. Då får man mer inblick i kulturen och möjlighet att se det faktiska behoven, på så vis blir hjälpen mer rätt. Man kan också hjälpa till med utbildning. Hjälp till självhjälp är aldrig fel.

Tack för ordet!

Allt gott som vi ska sätta värde på

Här i vår kommun så har vi ett ställe som heter Resurscentrum. Där tar de sig an människor som många gånger befinner sig långt ifrån den ordinarie arbetsmarknaden. Det mest fantastiska är att de gör ett jättegott arbete med alla våra ungdomar som står utanför arbetsmarknaden. De liksom lotsar de unga ut i någon sysselsättning. Under tiden de väntar så pågår olika aktiviteter som de måste delta i. Detta är väldigt bra uträknat tycker jag, just att det händer något nästan dagligen. På så sätt så minimeras risken att man som ung människa vänder på dygnet, sover halva dagarna och blir allmänt försoffad eller i värsta fall deprimerad. Man blir liksom "sedd". Det här goda arbetet som Mats Frelin och hans medarbetare gör bland de unga har också visat sig ge goda resultat. Jag har sett detta med egna ögon, hur en ung människa får tillbaka ljuset i sina ögon och vågar hoppas lite på en framtid igen och kan stanna i sin egen hemstad. Trots befolkningsminskning, hög arbetslöshet och mindre pengar i den kommunala kassan, så tycker jag att Söderhamn andas framtidshopp ändå. Titta bara på det senaste åren med allt som gjorts för att vi ska trivas bättre i vår stad. De som gästar oss får se hur fint vi bor. Skärgården har öppnats upp, fina stugor finns att hyra och nu börjar man "städa upp" på gammal industrimark, där det faktiskt är vacker sjöutsikt. Massor med riktade och fina åtgärder för att barn och ungdomar ska trivas i sin stad. Ja jag skulle kunna räkna upp fler saker. Jag är stolt över vår vackra stad och jag känner mig lyckligt lottad över att få bo här, det är så betagande vackert och det är inte svårt att hitta ett eget ställe där man kan sitta ensam och bara slappna av och njuta av vad vår skapare har gett oss

Mobbning i skolan

Så länge jag andas ska jag göra mitt bästa för att i vår kommun påverka, så att ALLA våra barn och ungdomar ska få en trygg skolgång utan mobbning! På måndag så kommer en motion i vårt fullmäktige, som vi i den Socialdemokratiska partigruppen står bakom. Där kräver vi noll tolerans mot all form av mobbning i både skolan och inom idrotten! Jag tänker alltså här tala om mobbningen i skolan.

Det här med mobbning är svårt, det har ju tyvärr funnits i alla tider, men det behöver inte betyda att fenomenet ska fortsätta att tillåtas.

Enligt lag så har ALLA barn rätt till sin skolgång och utbildning och vi har skolplikt. Enligt lag är också mobbning förbjudet. Jag vill inte att min kommun ska vara lagbrytare och ingen annan kommun heller. Jag accepterar inte att mobbning får fortsätta utan åtgärd från skolan och dess ledning.

Det måste bli konsekvenser och hjälp för de som mobbar! De som blir mobbade måste bli lyssnade på och vi vuxna måste ingripa i tid! Det finns människor som fått hela sin skolgång förstörd av plågoandar och i många fall hela sina liv förstörda.

Det har kommit både föräldrar och lärare och talat om för mig hur hemskt det ser ut på just deras skola när det gäller mobbning. Det värsta har varit att INGET görs, trots att man upprepade gånger har sagt till! En lärare råkade illa ut själv för att den ingrep när denna påtalade mobbningsproblem. En förälder till en mobbad tjej berättade för mig att hon inte blev lyssnad på när hon berättade att hennes dotter blev mobbad, utan flickan tvingades byta skola. Jag skulle kunna påvisa fler skräckexempel, men då skulle jag nog få skrivkramp.

En sak är säker, ingen ska få sin skolgång och utbildning förstörd, för att det finns individer som inte fått lära sig respekt för andra människor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen- det är vi föräldrar som i första hand ska lära barnen att behandla andra människor med respekt. När de sedan börjar i skolan måste de lära sig fungera i grupp och där har läraren och skolledningen sitt ansvar att ta så de kan lära ut det de ska efter läroplanen m.m. Fungerar det dåligt och allvarliga problem uppstår så måste föräldrarna kopplas in i tid. Man ska inte vänta tills saker och ting blir allt för ohanterliga, utan sätta hårda och nödvändiga gränser i tid, INGEN CURLING! Ordning och reda skapar trygghet!

Tillsammans kan vi förändra men vi måste alla vara delaktiga, föräldrar, skola och inte minst vi politiker!

• Vi behöver en god organisation och en väl genomtänkt handlingsplan som fungerar och följs upp
• Lärarna måste få sina chefer att ställa upp bakom dom till 100%, när dom anmäler mobbning!
• Vi måste tillsätta resurser till skolan med fler vuxna! Det finns dom som verkligen vill hjälpa till som är arbetslösa eller ska ut och arbetsträna och det kostar inte kommunen någonting. Detta ska inte bara vara för en tillfällig tid framåt utan dessa resurser måste finnas jämt
• Vi ska följa lagen!